Äntligen nåt att göra.

Är inne på min andra vecka av UVG på fritids Skeppet i Ursviksskolan. Den första veckan bestod mest av att lära känna barnen, att jag inte fick några vettiga arbetsuppgifter var som ok, fick gå runt och småprata med barnen och hjälpa dom på lektionerna(det är en hel del samarbete mellan fritids och skolan).

Jag blev ganska fort less. Eftersom jag är praktikant så räknas jag ej ens som vikarie, och får således ej belastas med att hantera en grupp barn själv. Var alltid tvungen att ha två andra fritidsfröknar utöver mig. Försökte ofta ta initiativ själv, men eftersom att dom stora delarna som t.ex. avprickning när barn far hem(kontakten med föräldrarna), att göra mellis osv. alltid gjordes av dom riktiga fritidsfröknarna - så blev mina arbetsuppgifter rätt tråkiga, ungefär som att jonglera med 1 boll. Visst är det mysigt att umgås med kidsen och hjälpa dom med pyssel och sånt, men jag vill ju känna att jag jobbar också.

Idag hände det dock så att fritidsfröken Annika var tvungen att fara hem för vård av sjukt barn. fritidsfröken Maud skulle ha gympa med 3:orna vid samma tid och någonstans måste något ha gått förlorat i kommunkationen. För där satt jag med en bunt ålar(6-åringar), sälar(7-åringar) och valar(8-åringar).. helt själv!

I vanliga fall brukar jag sitta och halvslumra på fritidset illblåa soffa vid den här tiden på dagen, ofta mer av tristess än att jag faktiskt har sovit dåligt.
Denna lilla felberäkning resulterade i min roligaste arbetsdag hittills på fritids Skeppet. Jag fick använda min lilla didaktiska kunskap samt göra såna här praktiska saker som riktiga fritidsfröknar får göra.

När väl fritidsfröken Maud kom tillbaka från gymnastiklektionen så hade jag bockat av 2 barn på listan för att fara hem, lekt lekar med ungarna samtidigt som jag förberett mellis. Ordnade upp ett litet bråk och såg till en som fått näsblod.

Som skrivet, denna dag är den som mest stimulerat mig under hela perioden jag varit där. Jag hoppas att ett liknande tillfälle infinner sig igen.

Kanske inte är för sent att börja tänka på en framtid som fritidspedagog ändå..